"Fredag den 13:e Juli, snart för 5 år sen med andra ord. Anlände världens finaste ponny i mina ögon hem till mig. Att hon skulle stå uppstallad på en ridklubb där jag bor kanske inte låter så konstigt i sig, vilket det inte heller var. Men att ha hästen uppstallad på en ridanläggning kan ha sina nackdelar, speciellt när man börjar dömmas av de övriga ryttarna som med sina pekpinnar och näsan i vädret ska försöka visa sig märkvärdiga, duktigare, bättre än alla andra. 
 
Jag hann bara lasta ur Shikira som min ponny heter innan jag i bakgrunden kunde höra "haha.. ska det där kallas ponny? Den där kommer ju aldrig bli fin!" följt av "Haha seriöst, tror hon att hon är en SM ryttare som ska utbilda ankungen till en svan?!" Trots att det folk sa bara var eko i mina öron växte pressen osynligt inom mig, jag ville visa dom hur fel dom hade, jag var så arg.
 
När jag köpte Shikira eller Kira som hon kallas till vardags var hon 10 år, undernärd och omusklad. Men jag var såld i hennes personlighet, resten struntade jag i, det var henne jag ville ha. Det tog tid innan hon hade gått upp i hull, innan hon börjat få muskler och orkade jobba rädd, innan jag hittat rätt "knappar" på henne oh visste hur jag skulle rida henne. Men tids nog, tidsnog blev vi bättre och bättre. 
 
Personerna som kastade skit på både mig och min ponny kommentarsmässigt fick allt svälja sin stolthet och stå med hakan nere vid fötterna när den "fula ankungen" visade sig som en svan. Hennes gångarter är guld värda, det finns så mycket power i den ponnyn dressyrmässigt och det är synd att jag fyllt 18 och nu ska sälja henne. Jag hoppas verkligen att hon får en ny liten ryttare som vill utvecklas inom dressyren, för det är Shikira den perfekta ponnyn till. 
 
Ridsporten är en tuff sport, både fysiskt och psykiskt, inget snack om saken. Det gäller att kunna blunda för det man inte vill se, stänga öronen för det man inte vill höra och köra sitt race. Det kommer alltid finnas människor som ska kritisera en utan anledning, det har alltid varit och kommer alltid vara så. Men att kunna stå emot det, inte ta åt sig, det är då man kan fokusera på det som är viktigt i livet. Ingen är garanterad mer än det andetag du andas in för stunden. Jag är glad att jag lärde mig att inte lyssna på skitsnack, både i ridsportens värld och den "vanliga" världen, allt blir så mycket lättare. Idag vet jag att ankungen står i stallet som en svan. Och den hon är idag, det är det jag tillsammans med hon som åstadkommit, trots att jag inte är en SM ryttare. Det mesta går, med lite vilja och rätt inställning, kom ihåg det! "Låt aldrig någon tro dig att få att du inte förtjänar det du vill ha."
 
Kram,
Josefin Strömberg
http://josefinstromberg.blogg.se