Bild 1.

Bild 2.

Bild 3.

Tipstack till: Martin Ågevall
Text: Hege Hellström
Illustration: Linda Eriksson
  
Vi är många ryttare som har problem med att hästen "dyker" och lägger sig på tygeln. En del har motsatt trubbel; att hästen spjärnar uppåt med nacken. 
- Båda problemen handlar om att hästen inte är genomsläpplig i kroppen, men måste sätta inre bak längre inunder sig, säger beridaren Martin Ågevall.
Att göra övergångar hjälper till för att få hästen självbärig.
- Men det ska vara övergångar där hästen måste trampa vidare på bakbenen. Hästen ska inte ramla in i övergången, tipsar Martin.
I övergången ska du ha hästen framför hjälperna. Och det gör inget om det tar lite längre tid att få igenom gångartsväxlingen. 
- Driv med innerskänkeln mot yttertygeln, förhåll mest på ytter, och jobba vidare så att hästen bär sig på bakbenen. Jobba hela tiden bakifrån och fram, var mjuk och snabb, så att hästen alltid har dörren öppen framåt. Rid fram till bettet och genom handen, så att hästen måste mjukna.
Martin menar att "dyk" och "spjärn" ofta kommer från ryttaren. 
- Man måste vara lite snabb i handen. Ju längre och kraftigare förhållningar du tar, desto mer ger du hästen chansen att hänga.
  
Gör så här:
A.
Börja på böjda spår, till exempel på stora volter. Gå något steg innanför spåret så att du tvingas använda ytterhjälperna.
- På böjt spår är det lättare att hålla hästen i ramen. Hästen ska vara korrekt böjd mellan innerskänkeln och yttertygeln; man vill att den ska böja sig i bålen, säger Martin.
Växla gångarterna. 
-Trav till skritt, trav till galopp och sedan galopp till skritt är väldigt bra.
  
B.
Du kan också minska volten så långt det går med hästen i balans. 
- Hästen får inte välta och lägga sig mot innerskänkeln.
  
C.
När arbetet på böjt spår fungerar kan du gå över till att rida raka spår, men håll dig ett steg innanför spåret så att du tvingas rida vägen.