Just nu sitter jag och kollar på en massa tävlingar på TDB, gamla tävlingsminnen och gamla filmer från förra året. Är så fruktansvärt sugen på att åka ut och tävla nu alltså, ååå vad kul det skulle vara! 

 

I och med skadan på bakbenet som har tagit väldig tid, hon stog i ett halvår och sen har jag varit så försiktig i igångsättningen för att inte riskera någonting, jag har varit väldigt väldigt försiktig efter det långa uppehållet som hon hade. Men nu dom senaste veckorna när vi har tränat en gång i veckan för Lollo så känns det som att vi är pågång igen! Dusty har verkligen växt träning efter träning och blivit bättre och bättre vilket är såå himla kul och det som är lite nytt för mig är att jag kan gå på henne ganska mycket mer nu eller jag tror lite att jag vågar mer också. Förra året red jag henne lång och låg över bommar några gånger i veckan för att lösgjöra henne ordentligt eftersom hon var lite spänd i ryggen den vintern och då fortsatte jag så att rida henne lång och låg, mycket bommar, skänkelvikningar, öppnor och massor med lösgörande arbete och då var hon verkligen så mjuk i sidorna, så mjuk! 

Men nu när jag har benet i baktanke och vill vara försiktig så funkar ju inte det, jag måste rida på som jag har gjort och göra skänkelvikningar och få henne lösgjord, nu rider jag runt mest och försöker få en bra känsla, lite så känns det. Det är absolut inget fel att rida så men jag måste ändra mitt tänk och lägga skadan bakom mig även fast det är himla svårt. 

 

Det som jag inte testade på så mycket förra året var just att gå på henne lite mer och utmana både Dusty och mig, jag red somsagt mycket lösgörande och nöjde mig när hon kändes fin och fortsatte så, men nu när jag har så mycket dressyr-kunnit folk omkring mig så får jag så mycket extra hjälp, speciellt ifrån Maria som är så himla duktig! Vi rider ofta tillsammans och då kan hon "Ge lite feedback"eller hur man säger, haha! Men det blir genast mycket bättre! Det som Dusty och jag fokuserar mycket på nu är att rida in banbenen på henne så hon bär sig själv i en lite högre form så man får igång henne i traven, för då får hon verkligen en helt annan gång! Och det är det jag menar med att gå på henne, hon visar sidor träning efter träning som jag inte har sett så mycket utav förut så man kan hämta så mycket ifrån henne vilket är sååå himla himla kul och det gör att jag bara vill fortsätta!

Det är det som är så fruktansvärt kul att se, på senaste träningen så kunde vi plocka fram så mycket av henne och hon nästan svävar runt på sina lilla ponnyben, haha! Nä, men lite så känns det! Det som jag måste göra är egentligen att ha is i magen och lägga upp ridpassen med olika underlag, olika tider/miljöer och olika träningssätt. Alltså Dressyr, lösgörande, tömkörning, promenad, vila osv. Vissa dagar går jag lite längre och försöker få tag i bakbenen ordentligt medans en annan dag blir det lite mer lösgörande och det som jag måste våga är att fortsätta rida såhär! För vi är så himla sugna på att starta henne snart, det hade verkligen varit så kul! Efter ett år är vi mer redo än någonsin! Nu kör vi Dusty!