Så rids La Silla-hästarna in

Det här tycker jag är lite roligt och lite häftigt att läsa, tycker ni också ska göra det så får ni veta hur La Silla hästarna rids in!

På Hipico La Silla i Mexiko föds det i år omkring 70 föl, alla "framtagna" för att bli supertalanger på hoppbanorna. Ett viktigt steg på vägen dit är så klart inridningen. Hippson hängde med under en av sessionerna, där lilla Camina LS La Silla blev sutten på för första gången.

Text och foto: Ida Röök
  
Du har väl inte missat senaste numret av Hippson Magazine? Där följer vi med världsettan i hoppning, Rolf-Göran Bengtsson, till Hipico La Silla i Mexiko i jakten på nästa fyrbenta hopptalang. Under tiden i Monterrey fick vi också möjlighet att ta del av hur det går till när La Silla-hästarna rids in.
På Hipico La Silla rids det in ungefär 100 hästar om året. 
- Du måste ha ett stort självförtroende i det du gör när du jobbar med hästen. Den blir en spegel av den som handskas med den. Är du stressad blir hästen stressad, säger David Alonso, en av männen som rider in unghästarna på farmen i Mexiko.
Det är på farmen, ungefär en timmes bilresa från Monterrey, som hästarna rids in. Där växer hästarna upp i flock, under sin uppväxt hanteras de regelbundet men själva inridningen påbörjas inte förrän de är fyra år. Då har de ofta löshoppats en del, men aldrig blivit suttna på.
   
Kontrollera hästens rörelse
Arbetet med de unga hästarna sker i ett mindre ridhus på farmen. David Alonso, Juan Alonso och Martin Pizarro har tillsammans utvecklat ett eget system när det gäller att få hästarna vana vid att ha ryttare på ryggen.
- Vi har låtit oss inspireras av Monty Roberts, Buck Brannaman och Pat Parelli. Men situationen här har tillåtit oss att ta lite av varje persons filosofi och sedan utvecklat vår egen, förklarar David på lite knacklig engelska.
Det ska senare visa sig att han är Mexikos svar på ovan nämnda kända namn när det kommer till Natural Horsemanship, han håller clinics där han rider in hästar och har även gett ut en dvd-film där han visar hästhantering ur ett naturligt perspektiv.
Hästarna tas in i ridhuset i mindre grupper, oftast tre och tre. För Camina LS La Silla är det andra gången som hon är där och får arbeta tillsammans med David.
- Det är alltid samma person som jobbar med hästen genom hela inridningen. Det handlar om att skapa förtroende och därför byter vi inte häst med varandra, säger David.
Han har tagit på Camina en repgrimma och låter henne trava runt på en volt runt honom. Camina är kanske något lugnare än sina hästkompisar som har kommit lika långt i utbildningen, detta eftersom hon har hanterats en hel del av veterinärerna på gården då hon redan har lämnat embryon till avelsprogrammet.
- Först måste du kunna kontrollera hästens rörelse och den ska ha respekt för dig och ditt personliga område, säger David, medan Camina travar runt på volten.
  
Skynda långsamt
Han förklarar att han delar in hästarna i olika nivåer när det gäller karaktär och temperament.
- Karaktären på hästen kommer av hur farmen har format den, medan temperamentet är genetiskt. Jag vet hur hästen kommer att reagera på olika saker bara genom att höra vilken hingst som är pappa till den. Men lika mycket handlar det om hur livet här på farmen påverkar, hästarna här är mycket lugna. Även om det så klart finns undantag, säger David och ler.
Det tar ungefär 20 sessioner att rida in en häst. David och hans arbetskamrater jobbar aldrig särskilt länge med en och samma individ. Passen är omkring 30 minuter långa och de slutar alltid när hästen är i ett positivt sinnelag. 
- Det är viktigt att bygga upp hästen rätt från början. Det är som när man bygger hus, det går inte att slarva med grunden bara för att det ska gå fort att rida in dem. Mitt jobb är psykiskt påfrestande, jag är ofta väldigt trött när jag kommer hem eftersom det kräver så mycket tanke i varje steg tillsammans med hästen, säger David.
  
Rider ut – bland farliga kaniner
Under de första sessionerna handlar det om att kontrollera hästens rörelser från marken, omkring den tredje sessionen läggs sadeln på, och går det bra kan man då också hänga på hästen och kanske hoppa upp på den.
- Det är när hästen får tryck från skänklarna som problemen oftast uppstår, säger David.
Camina reagerar inte alls när David stryker med sadelpadden över ryggen på henne, och inte heller när Martin lägger på sadeln. Men när David släpper henne på volten igen, med sadeln på ryggen, då blir hon lite fundersam och tar ett par kraftfulla krumbuktsprång. Hon lugnar dock snart ner sig och David tycker att hon hanterar det så bra att Martin får hoppa upp. Inte heller det innebär några problem för Camina, efter ett par varv i trav hoppar Martin av och berömmer från marken.
- Det är långtifrån alla som är så här lugna. Men vi tar det steg för steg, med stort lugn. De första gångerna är det den som står på marken som hästen ska lyssna till, så småningom för vi över styrningen till den som sitter på hästryggen, säger David. 
Efter ungefär tio sessioner inne i ridhuset är det dags för unghästarna att komma ut i omgivningarna kring ranchen. Till att börja med går de som handhäst, med en annan äldre häst som draghjälp.
- Det finns många kaniner här och de kan vara riktigt farliga, säger David och ler stort.
  
Åker vidare till "klubben"
Så småningom, efter ungefär 20 sessioner, är hästen redo att åka till klubben inne i Monterrey för vidareutbildning. 
- Här på farmen ska hästen kunna gå fram i alla gångarter med ryttare på ryggen. Men vi utbildar dem inte alls i hoppning eller dressyr, den resan börjar på klubben, säger David.
Av alla hästar han möter i sitt jobb på Hipico La Silla är det vissa som står ut från mängden.
- Carusso var exempelvis en mycket känslig individ. Det är häftigt att se honom med Rolf-Göran på ryggen och veta att man har varit en del i hans utbildning. Det innebär tillfredställelse för oss att se Rolf-Göran lyckas, säger David.
På klubben tas unghästarna emot av Team La Sillas beridare, eller stalljockeys som de kallas här. Några av dem jobbar som beridare för La Silla på heltid, medan andra studerar och har beridarjobbet som ett extraknäck. 
Ximena Milmo är 21 år, hon rider sju hästar om dagen på Hipico La Silla. Som ensam tjej bland beridarna sticker hon ut.
- Jag tror att många tjejer är rädda för att rida de unga hästarna, eftersom vi ramlar av mycket. Just nu har jag ridförbud efter att ha ramlat av och skadat ryggen, förklarar hon, när Hippson får en pratstund med henne i stallet på klubben.
För Ximena är beridarjobbet en start på vad hon hoppas ska bli en framgångsrik ryttarkarriär.
- Jag vill ta mig så långt det går och kommer förmodligen inte att vara kvar här så länge. Kanske kan jag rida OS, vem vet?, säger hon.
Carlos Myrrha ser däremot Hipico La Silla som en långvarig skola. Han har jobbat som beridare här under de senaste åtta åren, och han har inga avsikter att sluta för att satsa på sin egen karriär.
- Bättre skola finns inte. Du får rida många olika hästar och du lär dig något nytt varje dag. Självklart är målet att komma långt på hoppbanorna, men möjligheten att arbeta på Hipico La Silla sumpar man inte i första taget. Hit kommer några av världens bästa ryttare och att få se och lära av dem är få förunnat, säger han.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0