---

Allt började i somras, efter vår familj hade kommit hem ifrån västkusten som vi hade varit på i två veckor så skulle jag sätta igång Dusty igen eftersom hon vilade hela tiden men hon kändes inte riktigt som vanligt, mot i handen och ville inte riktigt gå framåt som hon brukar, det var så lite lite man såg men jag kände att det var något som var annorlunda. Vi bokade en tid på husaby då där vi kom fram till att hon hade fått en kotledsinflammation, alla andra ben var jättefina, superskönt! Vi longerade henne på olika underlag, ultraljuda bener, röntgade + att vi kolla bett och tänder på henne! Vi körde rubbet! När vi sedan kom hem så stog hon ensam i hagen + att vi gick promenader varje dag som vi ökade successivt. Under den här tiden skötte sig Dusty så bra, hon var lugn och lyssnade otroligt bra!

 

Den 19 September, en torsdag åkte vi tillbaka till Husaby för att se hur det hade blivit med kotledsinflammationen och det var såå mycket bättre! Så himla skönt! Så när vi kom hem släppte vi ihop Dusty och hennes hagkompis igen och såklart vart dom väldigt väldigt glada och sprang lite men ändå så det gick bra! Efter besöket vilade hon hela helgen men på måndagen började jag äntligen sätta igång henne, skritt varannan dag och travintervaller varannan. Hon var så mjuk och fin redan från början! så himla härligt! 

Men då händer det som man inte kan föreställa sig verkligen, jag satt på bussen tillsammans med alla nior påväg till Lillån för att orientera och då ringer mamma flera gånger utan att jag hört så jag ringer upp henne men hon svarar inte och jag fick den här känslan att någonting var inte okej liksom, så jag fick lite smått panik men tillslut svarade mamma och berättade att hon hade mött Dusty blodig på vänster bak och skyndar att ta in henne för att fixa med såret för att sedan åka in till ATG med Dusty och hennes hagkompis. Jag hoppar av bussen skakig och hade en dålig magkänsla.. När jag kom fram till ATG står hon där, min älskade prinsessa som precis blivit frisk och som jag hann rida i tre dagar, den smärtan man såg i hennes ögon, usch, det var så fruktansvärt hemskt alltså.. Usch! Veterinärerna provtryckte leden och såg då att det var ett hål rätt in i benet kan man säga, in i leden så ledkapseln var punkterad..

Men samma dag opereras hon, vi ville ju veta hela tiden så att hon mådde bra men dom sa, ju mindre vi ringer - desto bättre går det! haha! Och dom ringde inte alls mycket så det var ju positivt! Dagen efter åkte vi och hälsade på henne med en massa äpplen och morötter, våran älskade prinsessa! På strömsholm stog hon i 5 dagar på box, så på lördagen samma vecka åkte vi och hämtade hem henne igen! Nu när vi kom hem skulle hon få stå på box i 3 veckor tror jag. Så sammanlagt har Dusty stått i box i ca 1 månad, hon har gjort det fantastiskt bra, hon har skötte sig så oerhört bra alltså, så duktig som hon har varit! 

Dusty på strömsholm, ni ser bakbenen på första bilden också, precis under knäleden hade hon också ett sticksår på höger sida ↓

Sen efter boxvilan fick hon börja stå i en hage som var 5x5 meter och vi skulle gå 10x2 minuter varje dag samt att vi skulle byta bandage var tredje dag. De första dagarna var jobbiga alltså, att byta bandage, det fick inte vara några veck och så vidare, men vi klarade av det riktigt bra! Mamma har varit så himla duktig med bandagen!  Nu någongång så började man känna på henne att hon blev mycket piggare och efter många veckor behövde hon inte ha bandage. Till en början stog hon och vilade väldigt mycket på benet men sedan inte så mycket. Nu när vi var inne för två veckor sedan såg det ju sådär ut med henne tyvärr, hon var halt i traven och i skritten såg man lite lite, på röntgen hittade Anders som ett skarpt V under såret som han skulle höra med honom som opererade Dusty om han kunde sätta ord på vad det var. Och nu i Onsdags var vi ju tillbaka på ATG med en mycket stor förbättring på hela Dusty, det syntes ingenting i skritten, ett ytterst liten rytmisk takt i traven men på böjprov syns det att hon haltar. Så nu är hon behandlad för en kotledsinflammation i vänster bak, man kunde se på ledvästskan att den var lite vattnig och det tyder på inflammation, för övrigt hade ledvätskan en väldigt fin färg, såå skönt! Anders tog även ultraljud på henne och såg ingenting konstigt, såå skönt! Men att det var en läkningsprocess som pågår!