Nu är det mindre än några timmar kvar tills klockan slår 12 och ett nytt år! Det här året har varit en ren bergodalbana verkligen, mycket dåligt och mycket bra har hänt och jag som person har lärt mig utav det bra och dåligt och växt i och med det jag har gått igenom det här året.

Året började på sämsta möjliga sätt när min finaste mormor gick bort, det är så overkligt verkligen att inte ha henne omkring sig, hon var släktens hjärta, jag saknar henne varje dag som går. Tiden gick och det var svårt att tänka på mycket annat än det som hänt men mitt i allt så började Dusty bli mycket bättre för varje dag och det lös upp allt, för varje gång vi var inne på ATG var hon bättre och hoppen fanns där, den känslan - Den är obeskrivlig! Jag får tårar i ögonen när jag skriver det här för 6 månader innan trodde vi inte att det skulle gå vägen, men när man ser resultat så känns det bra i hjärtat!

I slutet av februari fick jag sitta på mitt hjärta efter 6 månader, helt galet lång tid alltså! Vi fortsatte väldig väldigt lugnt och försiktigt, vi började att rida bara någon dag i veckan där vi skrittade henne och jobbade lite,  lyckan var total alltså. Mot Mars - April, för 40 veckor sedan, då, då fick vi ta dom första travstegen på 7 månader, det var bara ren lycka alltså, jag kan inte beskriva det i ord, jag bara börja grina när jag satt där i sadeln, överlycklig! Skolan rullade på i alla ämnen, jag jobbade på ganska bra under vårterminen och hade en himla strukturerad planering med plugg och Dusty. I Maj började vädret bli varmare, jag började rida Dusty fler dagar i veckan i både skritt och trav samt att 9:an började lida mot sitt slut. Den 19 maj fyllde jag 16 år och firade den tillsammans med min klass på klassresa som var jättemysigt! Den 30 maj red jag och Dusty vår första träning på 9 månader, galet! Vi började träna för Lollo för att komma igång rätt och vi har fått sååå mycket bra hjälp ifrån Lollo, hon är fantastiskt duktig! Därefter började vi träna för Helene också, som jag har tränat för förut och det var så skönt att komma in i en rutin igen för Helene som också har hjälpt oss massor! I mitten av juni började nian lida mot sitt slut, skolbalen var en kväll som jag inte kommer glömma! Sen var skolavslutningen här och den hade jag längtat efter ett tag, ny skola och nya vänner! Min bror och kusin tog studenten, så grymt!

 

 

Jag sommarjobbade på dagis, min familj och släkt åkte till Hönö och Fotö som är mitt favoritställe on earth efter stallet att vara på, tillsammans med mina fantastiska kusiner! Där mår man alltså, jag åt så mycket god mat haha! Min instagram var bombad med mat-bilder där ett tag. Dusty började komma igång här ännu mer men vi tog det fortfarande lugnt. Förövrigt så var sommarlovet väldigt skönt och spenderades med folk som jag tycker om att vara med och som gör mig glad! I mitten av Augusti väntade Gymnasiet som jag har väntat länge på, jag kunde inte valt en bättre skola för jag trivs så bra både i skolan, det programmet jag går och i min fina klass! Jag trivs så bra! September var en mysig månad och Dusty började gå väldigt bra, vi fortsatte träna på och stärka henne . I slutet av september, den 27/9 åkte vi till Karlstad för att starta en LB:1, det var bara sååå kul! Dusty var överlycklig, jag var överlycklig, alla var överlyckliga över att få komma ut och tävla, det var också så overkligt! Vi båda var väldigt spända och nervösa men det kunde inte gått bättre, 69% och vinst! Det var faktiskt helt ofattbart, för oss var det en vinst att bara komma iväg och tävla, såå kul verkligen! Vi åkte iväg igen i mitten av oktober för att rida en till LB:1 i spöregn, Dusty var jättefin inne på banan verkligen, 72% och trea, kommentaren från domaren kommer jag aldrig glömma, helt ofattbart egentligen, för några månader sedan var Dusty inte ridbar och så står vi här samma år och tävlar, det är bara så kul! Jag var på Maggio, bästa maggio. 

 

 

Augusti månad kom och rullade också på, Dusty började runda på sig mer och mer i kroppen och vi började nosa lite på samlingen mer och mer! Jag åkte till Gotland med min familj och min finaste vän Jonna och hennes familj, den veckan var oslagbar, även fast huset vi bodde i inte var 100 så hade vi såå kul! Skrattattacken på 30 min vi fick glömmer jag aldrig! 

November rullade på och i tränade på 2 ggr i veckan och nu började man se skillnad på Dusty, hon har blivit jättefin i kroppen och börjar komma ihop ännu mer. Detsamma var det med December, det rullade på och vi hittar mer och mer knappar! Julen firades med min släkt som jag tycker om så mycket och nu är det ett nytt år om några timmar, jag är redo! 2015!