Text: Marie Ryman 
Foto: Nina Björk
  
Drygt 200 tränare och ridlärare närvarade på ett fullbokat seminarium under dagen, och kvällens clinic drog även den fullt hus med nästan 900 personer på läktaren. Under kvällen fick publiken se sju hästar i olika åldrar och utbildningsnivåer - från fyraåringar till vuxna hästar på svårklass-nivå. 
Clinicen inleddes med att Rolf-Göran red den godkända hingsten Contant Q, som ägs av Nils-Gunnar Hansson och till vardags rids av Arnold Assarsson. Från hästryggen började han sedan, steg för steg, beskriva systemet för sin ridning. 
Under uppvärmningen fokuserar Rolf-Göran på grunderna. Hästen ska gå fram för skänkeln och effekten av de förhållande hjälperna kontrolleras. Med små tempoväxlingar stämmer han av att hästen reagerar för lätta hjälper. Han poängterar att det är viktigt att kunna göra detta så mycket som möjligt för sits och skänkel, för att få en smidig kommunikation med hästen. 
- Det är det här det handlar om mellan hindren, att kontrollera steglängden utan att behöva kämpa. Då kan hästen koncentrera sig mer på hindret som kommer framför den än på ryttaren, säger han. 
  
Rid på yttertygeln
Att hästen spårar är en viktig del i markarbetet för att lyckas i hoppningen. 
- När vi minskar tempot ska hästen samla sig rakt, trampa under sig och inte åt sidan. Om den inte kan sätta sig tillbaka med bakbenen under sig i hoppningen blir det svårt att göra plats på korta distanser och att kunna ta av i tid, säger Rolf-Göran. 
För att ryttaren inte ska lura sig själv tipsar han om att rida på raka linjer innanför spåret.
I markarbetet vill Rolf-Göran också känna att hästen tar ut steget och kan länga ut sin överlinje fram till ett jämnt stöd på bettet. Han uppmanar ryttare att rida fram till ett tydligt stöd på ytter tygel, som är stöttepelaren i ridningen. Innertygeln fungerar som vägvisare och används till att ställa hästen till voltspåret, men det är på yttertygel som ridningen sker. Skänkeln vill han ha intill hästens sidor, även på hetare hästar. 
- De måste tillåta att skänkeln ligger intill, och att vi finns där. Det ger också en viss trygghet för hästarna, säger Rolf-Göran. 
Han påpekar att på en häst med mycket temperament blir inverkan med sitsen ännu viktigare, även om det egentligen gäller alla hästar. 
- I ridningen får man aldrig fastna i en förhållning eller dra i tygeln, utan måste vara noga med eftergifterna. 
Han förklarar också hur genomsläppligheten i markarbetet återspeglas i hoppningen. 
- När man kommer till ett hinder vill man att ryggen blir rund och kommer upp när ryttaren ger efter på tygeln. Därför är det viktigt att jobba på detta i markarbetet. 
För att bjuda in hästen till att söka stöd på bettet vill Rolf-Göran inte ha för skarpa bett, eftersom man då riskerar att den undviker kontakten och går bakom hand. 
- Ta tag i problemet i stället för att lösa det med skarpare betsling, uppmanar han. 
För hästar som undviker bettet, ett inte helt ovanligt problem, rekommenderar han att byta till ett tjockare tränsbett. Under dagen dök även frågan om graman upp, vilket Rolf-Göran normalt sett inte ser någon anledning alls att använda.
  
Enkla övningar är bra till mycket
Under uppvärmning och framhoppning använde sig Rolf-Göran av enkla övningar för att kontrollera olika detaljer. En av dessa var två bommar på böjt spår, med ett galoppsprång emellan. Övningen tränar ryttarens öga - men är också ett enkelt sätt att stämma av galoppsprångens längd, eftergiften i innersidan och inte minst yttertygelns verkan, som är en förutsättning för att kunna kontrollera voltspåret. Återigen är Rolf-Göran noggrann med att ryttaren inte får fastna i innertygeln. 
- Om man låser upp hästen på innertygeln blockerar man vägen framåt för den.
Han menar att detta är extra viktigt när du lämnar en långsida. Har du inte hästen på yttertygeln då är det lätt att ytterbogen vandrar iväg.
När Rolf-Göran börjar hoppa fram sker det i ett lugnt och jämnt tempo med fokus på bibehållen balans hela vägen fram. Ryttarens uppgift är att förbereda språnget så bra som möjligt, men det sista jobbet med hindret och själva språnget måste hästen sköta själv. 
Som framhoppning med Contant Q använder han sig av en form av gymnastikövning, med en femmetersbom innan en oxer och en landningsbom efteråt. Rolf-Göran poängterar dock att man inte bör använda bommen efter hindret för tidigt med unga hästar eller gröna ryttare. 
Övningen tvingar hästen att fokusera, samt är bra för ryttaren som tvingas hitta en bra avsprångspunkt och inte rida iväg för tidigt. Rolf-Göran är även noggrann med ridningen omedelbart efter hindret. 
- Kortsidorna på de stora banorna går väldigt, väldigt snabbt och hästen måste kvickt vara i balans och i ordning efter hindret, berättar han.
  
Grunderna viktiga hela vägen
Liknande övningar återkom för ekipage på alla nivåer. Genom simpla serier kontrolleras att det förberedande markarbetet också fungerar på hinder; att ryttaren kan bestämma linjen, hålla hästen rak, hitta en bra distans med bibehållen rytm, samt hålla sin position. 
- Man kan kolla mycket utan att göra en svår övning eller hoppa höga hinder, förklarar Rolf-Göran. 
När ryttarna sedan hoppar bana är det precis samma grundprinciper som gäller. Ett jämnt tempo, jämn kontakt, och full kontroll på hela hästen och på dess balans genom banan. Eventuella svårigheter i banorna kan alltid relateras till grunderna - en ytterbog som föll ut i svängen till hindret, bristande balans i hästen i anridningen, eller en missgynnande position hos ryttaren. 
Principerna är enkla, men att det krävs enorm disciplin från ryttarens sida råder det ingen tvekan om. Det är grundridningen allt handlar om och filosofin är att inte krångla till något i onödan. 
- Man kan komma långt på normal ridning, säger Rolf-Göran Bengtsson. 
Något han själv är ett levande bevis på.